Under nittiotalet i forna Sovjetunionen startade den ortodoxt kristna Germar Sterligov upp ett företag vid namn Alisa, döpt efter hans hund. Vid 23 års ålder var han den första officiella ryska miljardären. Han hade lyxkontor i både New York och London och han och hans fru levde ett miljardärsliv rent utsagt. Han var även med och slogs om presidentposten och drev enligt svensk politisk korrekthet kontroversiella frågor, nämligen att förbjuda abort och ett förespråkande för dödsstraffet. Presidentvalet gick dock inte som han hade tänkt sig. Han hade tidigare varit aktiv i politiken Sibiren där han hade kampanjat för guvernörsposten. Efter kampanjerna kände han att det hade varit en jobbig tid som inte gav någon möjlighet att förbättra livet för ryssarna, vilket var hans målsättning med kampanjerna för att nå presidentposten.

Kampanjerna var mycket kostsamma och Sterligov hade stora summor att betala tillbaka. Han sålde sitt hus, aktier och tillhörigheter, betalade tillbaka lånen och tog sedan sin familj och flyttade ut i skogen. Till en början bodde familjen i tält, men byggde senare ett timmerhus för summan som hade blivit över. ”In such an urgent situation there is no time for discussion – this is when the head of the family, the man, has to make all the decisions,” – Sterligov.

Han har efter några år kommit tillbaka i rampljuset och förespråkar att man skall sluta med den ”moderna valutan” och återgå till guldpengar, vilket skall kombineras med modern teknik. Han anser att det är betydligt mer hälsosamt för samhället och världsekonomin. Ocker och liknande har ju setts som någonting förkastligt både inom den muslimska och kristna världen genom historien, vilket kanske är anledningen till att han har fått upp ögonen för denna fråga. Det finns videoklipp på hans hemsida (länkas nere) där man kan få reda på mer om detta.

Han bor idag kvar i timmerhuset med sin fru och sina fem barn. Frun hade det till en början mycket svårt att anpassa sig till det nya livet, men är idag mycket lyckligare än innan, och tacksam för att barnen kan leva ett normalt och framför allt ett riktigt liv, som de uttrycker sig. Barnen går inte i skolan utan undervisas hemma av privata lärare. TV och universitet är också någonting som Sterligov totalt vänder sig emot och menar att det förstör barnen. ”Universities are full of depravity – they would just pick up moral corruption there. So it’s out of the question,” – Sterligov.

Familjen Sterligov har i stort sett inga pengar alls och är i stort sett självförsörjande. På gården föder de upp gäss, kor, får och kalkoner. Det enda de behöver köpa in till hushållet är socker, salt och té, resten kan de förse sig själva med. El förekommer inte heller i huset som de värmer genom att elda. Bredvid matbordet står ortodoxa bönböcker uppställda och ikoner pryder hemmet.

Deras förra liv, som många bara drömmer om att få leva, går enligt familjen inte upp mot det liv som de lever idag. Idag är alla mycket lyckligare. Istället för att leva i stress, resa från kontinent till kontinent och där pengar och framgång ligger som en slöja framför Gud lever familjen nu ett lugnt och stilla liv med sina djur, sin tro och med tid att älska varandra. Ett sunt liv.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/5148132.stm

http://sterligoff.com/

Detta är en fråga som ältats miljoner gånger, känns det som. Men det är fortfarande lika aktuell. Istället för att diskutera ämbetsfrågan med teologiska argument så blev det en politisk fråga som framlades som en proposition av riksdagen, vilken klubbades igenom av kyrkomötet. Här ser vi ett av de stora problemen när staten kan inverka på kyrkan. Jag håller med f. Dag Sandahl som anser att vi bör ha en teologisk diskussion om ämbetet för att få denna fråga ur världen, det går inte att ändra på en sådan viktig fråga utan att ha kommit fram till resultatet genom en teologisk diskussion. Jag lyssnade på biskopsutfrågningen i Växjö stift där Dag Sandahl var kandidat och jag tyckte han svarade sunt kring denna fråga, vilket var den fråga som de kom att använda mot honom, vilket i och för sig inte var förvånande. Han var ju beredd att ändra uppfattning i frågan om någon lyckades övertyga honom rent teologiskt. Men det krävdes en teologisk argumentation för det och inte en regeringsproposition.

Frågan i Linköpings stift, om de tre prästerna, är ett resultat av att man inte har diskuterat frågan tillräckligt. Som det ser ut nu, är det då inte sunt att prästerna gör vad de anser vara Guds vilja, och inte politikernas? Nej tydligen inte. De får nog en ordentlig varning av domkapitlet.

”Den präst som byter ut sutanen mot vardagskläder inbjuder andra att tro att han har lämnat det andliga livet bakom sig”.
-Cerami. 

Teologen Carl Trueman anser att den ”bortkastade” tiden kanske inte är så dum ändå. Speciellt inte på ett andligt plan, och citerar Kierkegaard: ”Far from idleness being the root of all evil, it is rather the only true good”.

Läs hans artikel, och ta åt er!

För ett tag sedan efter ett blogg-tips fann jag  Professor Horners Bibelläsningsystem. Det går ut på att man skall läsa tio kapitel om dagen både från GT och NT. Det kan låta mycket till en början men det fungerar väldigt bra. Hinner man av någon anledning inte att läsa det man skall ha läst en dag är det bara att läsa det dagen därpå.

Alla tio kapitel kommer från olika böcker. Enligt bibelläsningsplanen skall du först läsa de första kapitlet ur Matteusevangeliet, Genesis, Romarbrevet, Första Thessalonikerbrevet, Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Josua, Jesaja och Apostlagärningarna. När man har läst ut någon bok fortsätter man på den efterföljande enligt de listor Horner har skapat. Om man följer planen och tar sig tid att läsa tio kapitel om dagen kommer man att ha läst igenom evangelierna fyra gånger, Moseböckerna två gånger, Paulus brev fyra gånger, vishetslitteraturen sex gånger och Psaltaren två gånger, Ordspråksboken och Apostlagärningarna 12 gånger och GT’s historiska och profetiska böcker också cirka 12 gånger.

Detta kan verka väldigt mycket, man jag skulle vilja citera bloggaren Tim Challies som även han använder systemet och beskriver det bra:

From the outside it looks like this will be a massive amount of work, a huge commitment of time. But I have found that it is not. The beauty of the system is that you will be reading every day at a pretty good clip. The purpose is not to spend a great deal of time in pondering each word, but in reading the Bible so much and so often that Scripture begins to explain Scripture. I have found that it takes me between 30 and 40 minutes per day, either in one chunk in the morning or in two chunks, one in the morning and one in the evening.

Att skriften förklarar skriften är någonting jag har märkt, och detta är väldigt användbart och får en verkligen att se banden mellan GT och NT. Och till er som är skeptiska mot Bibelläsningsplaner säger jag bara, ge den ett försök!

For me, the commitment to life-long celibacy has proved a constant reminder to me of Jesus Christ who came to our world to give of Himself even to suffering death as an act of loving service of me and fellow sinners in ensuring the achieving of eternal salvation for all.

En av de amerikanska protestantiska kyrkorna som har lyckats dragit till sig många män som annars inte brukar gå i kyrkan är Mars Hill Church, där Mark Driscoll är pastor. Driscoll anser att den Jesus som många kyrkor idag predikar är en Jesus som framställs som feminin, gullig och queer.(kort sammanfattat utdrag ur en intervju med Driscoll, länk).

Mark Driscoll tvekar inte att ryta i åt sin församling för att få dem att lyssna. Han tvekar inte att predika om synd, himmel och helvete. Vilket man enligt vissa skall undvika för att inte ”skrämma bort” folk från kyrkan. Han har klara uppfattningar och raka svar på frågor, vilket en sökare vill ha, och inte ett mjäkande med massa, njaa, hmm och så vidare.

Han tvekar heller inte att predika om ämnen som många predikanter och präster anser vara obekvämt att predika om. Ett ämne han både fått beröm och kritik för att predika om, är sex. Jag själv anser att det är bra att han tar tag i ett ämne som annars riskerar att hamna i skymundan.

Jag tycker Driscolls profilering på en mer ”manlig” kyrka är bra. Visst kan det kanske skrämma bort kvinnor, och andra som inte vill ha den här typen av kyrkor. Men hur som helst är det den snabbast växande församlingen i Seattle, med cirka 8000 medlemmar. Den ligger även i Seattle vilket är ett ganska sekulariserat område för att vara i USA. Nu säger jag inte att en kyrka är bra bara för att den drar mycket folk. Men Mars Hill Church har i alla fall ingen liberalteologi för att få alla att känna sig hemma.

Den ortodoxa kyrkan är nog den många anser skiljer sig mest från de amerikanska mega-kyrkorna. Bloggen Gäst och främling har en intressant artikelserie om männen och kyrkan(del 1, del 2, del 3.) Denna artikelserie ger en förklaring varför den ortodoxa kyrkan lockar många män. I artiklarna görs vissa intervjuer och många män anser att det är utmaningen och kampen som drar folk till den ortodoxa kyrkan. Det är en andlig utmaning. Citat från Gäst och främling:

”I ortodoxin är den andliga krigföringen allstädes närvarande: Helgon, inklusive kvinnliga helgon, är krigare. Krigföring kräver mod, tapperhet, och hjältemod. Vi är kallade att vara ‘uthålliga kämpar’ mot synden, att vara ‘atleter’ som hl. Paulus säger. Priset blir givet till den som segrar. Det faktum att du måste ‘kämpa’ i kyrkan genom att stå upp genom långa gudstjänster är bara det en utmaning många män är villiga att anta.”

Både i Mars Hill Church och den Ortodoxa Kyrkan är det ingen ”mjukis-kristendom” som erbjuds. Den liberala teologin har inte fått något vidare fotfäste i varken Mars Hill Church eller den Ortodoxa Kyrkan, vilket tydligen drar männen till kyrkan. Till skillnad från Svenska Kyrkan där man ser färre och färre män i kyrkbänkarna(det finns ljuspunkter även här).

Eftersom dessa kyrkor är så pass olika rent teologiskt och estetiskt, men att båda ändå drar till sig många män, måste det bero vilken slags bild gudstjänstbesökaren får av kyrkan. För att få männen att besöka kyrkorna är det ingen mjuk, snäll, liberal-teologi man skall skylta med.

Vad är era tankar kring detta? Kommentera gärna.

That is why it has been possible for Americans to synthesize three seemingly antithetical traditions: evangelical Protestantism, republican political ideology and commonsense moral reasoning. For Americans, faith in God is indistinguishable from loyalty to their country.

Jag har själv funderat kring det här och Hauerwas lyckades verkligen med att beskriva mina tankar. Att den kristna tron är så nära förbunden med att vara en amerikan ser jag som ett problem i vissa fall. Problemet är att man går till kyrkan för att träffa vänner och vara social istället för att gå dit för att praktisera sin tro och få undervisning. Ingenting ont om att vara social i kyrkan, men det är inte kyrkans huvuduppgift att vara en plats dit folk går för att dricka en kopp kaffe och skvallra i kyrkans Starbuckskafé.

Hauerwas är dock positiv och menar att om den amerikanska guden dör har inte kyrkan i Amerika någonting att förlora. Hauerwas avslutar det hela klokt, ”And when you have nothing to lose, all you have left is the truth. So I am hopeful that God may yet make the church faithful – even in America”